Leaina

Jag orkar inte spela längre. Igår brast det.
På jobbet av alla ställen...
Men att ställas mot väggen av någon
utan att man själv tycker att man gjort fel,
det är kanske det värsta och obehagligaste jag vet.
En onödig kommentar, ja, kanske det.
Men var din anledning så mycket bättre?
Det hade inte behövt bli en grej av det över huvudtaget.
Jag orkar inte spela längre, så säg inte åt mig att jag inte behöver gråta,
för det behöver jag. Nu mer än någonsin.
Du vet inte vad som ligger bakom mina tårar, för att jag tiger.
Men jag är inte som du. Jag berättar inte allt. Jag är inte lika öppen.
Jag stängde igen mig själv för flera år sedan.
Jag behöver gråta, nu mer än någonsin.


Idag var en underbar dag! Red ut en sväng på min prinsessa och njöt av att
blicka ut över de snötäckta landskapen. Höra hur snön knastrar under hovarna,
hennes frustningar då och då, öronen som saxar fram och tillbaka när hon hör något som inte jag gör.
Traven var underbar, hon bara flöt fram och tog tygeln ganska fort. Jag älskar henne så otroligt mycket!
Hon får mig att glömma det mesta som är svårt. Hon är min frihet.

Kanske dags att hoppa in i dushen? sitter fortfarande med ridkläderna på. Shame on me!
Men idag mår jag bra, eller, i alla fall bättre.

Dagarna flyter förbi och jag hänger inte med
flyter bara med i strömmen och känner mig som ett tomt skal.
Igår höll jag på att bryta ihop, men bästa tjejerna på jobbet räddade mig, tack!
Jag känner mig kall och grå men jag vill inte känna så
Vardagen har ett strypgrepp kring min hals.
Ta mig härifårn...

Lägenheten luktar fräscht av citron.
Jag gick upp i tid och storstädade idag.
Dammsugade, torkade golven och plockade undan.
Hann också slänga iväg några sms till viktiga personer
som sms:at under natten utan att lyckas väcka mig.
Jag älskar doften av nyskurat golv,
men snart kommer en ännu bättre doft ta över,
doften av nybakat. mums!

Till dig:

Jag vet att det är jobbigt just nu, jag önskar jag kunde göra mer för dig
Jag kan bara ge dig allt jag har men det räcker inte till i en sån här situation.
Men kom ihåg att var du än är och vad du än gör, så är det aldrig försent
att tro eller att hoppas. Jag ber för dig om kvällarna, jag ber för dig när jag vaknar
och ibland mitt på dagen när jag får små tecken som påminner mig om dig.
Det kommer bli bra ska du se och tills det blir det så kommer jag finnas där för dig
ochs tötta och peppa dig så gott jag kan. Ge det bara lite tid, det kommer att rodna sig.
Det är iaf vad jag väljer att tro, gör det du med älskade. Ge honom bara lite tid.

Jag är trött på att smyga och tänka på allt man säger,
prata tyst och viska så hon inte hör.
Kan inte alla scharader bara få ett slut!?
Vissa dagar orkar man bara inte.

Gitarrspel. Jag flyter iväg med ackorden, de underbara tonerna.
Minnen flyter förbi med musiken som du spelar
kvicka fingrar, sträva strängar. Jag minns, allt och inget.

Du tror att jag har förlorat mig själv i datorns värld,
kanske tror du att jag sitter och nördar vid apberget.
Vilket jag nyss också gjorde, men där skriver jag inte längre.
Det är här jag skriver, här kan jag lätta mitt hjärta och sinne.
Få ut det jag egntligen vill ha sagt, men som inte kan sägas med ord.
Jag skriver istället, mina tankar, mina känslor

Det jag vill säga till dig egentligen är att du inte ska vara någon annan
börja inte spela spelet som så många andra redan gör.
Fortsätt med det du gör, det är det jag beundrar hos dig.
Du har inte fallit ned i gropen än. Och jag tror på dig

Jag är den där personen som aldrig kan bestämma mig för saker och ting.
Tex. Jag kan möblera ett helt rum men efter några dagar så känns det inte bra
och då möblerar jag om hela skiten igen, bara för att sedan komma på att det kanske
var bättre som det var innan. Nu är mitt projekt mitt högra öra. Mitt bultande, svullna, äckligt röda öra.
Jag håller på att töja ut det igen. För kanske femte gången? Som sakt, jag är hon som aldrig kan bestämma sig...
Förutom mitt pulserande öra så var dagens stora + ledighet från skolan, dock jobb istället, men det funkar
Förfrågan om jag vill medverka på barnlägret i Tavelsjö nästa år igen(!), ett mail om resan till Taizé
under påsklovet (jag är grymt peppad) och så det bästa av allt.
Skivan som ligger och väntar på mig när jag kommer hem. Since October. I'm in love.
Sitter och lyssnar på den nu, högsta volym. Grannarna får klaga hur mycket dom vill, jag älskar mitt liv idag.
Det har jag i alla fall bestämt. Idag älskar jag livet. Kanske inte i morgon, men idag.

How many times will I fall before I finally loose it all?
All I want is everything, and all I need is just you and nothing...

is anyone there?
can anyone feel my fear?
I'm shivering in the cold
its so dark around here
is anyone there?
please, answer me
I'm scared
is anyone there?

"Vilken fin peruk farmor!... Den ser ju väldigt naturlig ut"
"Ja visst blev den bra? nästan som min vanliga hårfärg"
"Mm den blev jättefin..."

Cancer.
Ordet som äter sig in i min hjärna och tär på min själ.
Morfar, farmor. Vem blir nästa offer?
Offer för det där fula, svarta, mörka som bara gör ont?
Jag är rädd att det ska bli jag ibland.

Daughtry

I'm staring out into the night,
Trying to hide the pain.
I'm going to the place where love
And feeling good don't ever cost a thing.
And the pain you feel's a different kind of pain.


I'm going home,
Back to the place where I belong,
And where your love has always been enough for me.
I'm not running from.
No, I think you got me all wrong.
I don't regret this life I chose for me.
But these places and these faces are getting old
So I'm going home.
Well I'm going home.

Lördag kväll, förfest hos Linn väst på stan
Den fortlöpte med blandade känslor från olika håll
men vi kom i alla fall fram till att vissa killar är riktiga svin.
Taxi in till staden, han den snälla killen som betalade, tack!

2 våningar. Jag var 20 den kvällen och julia var 21.
Underbart. "In i dimman" var kvällens motto
och det vill jag lova att vi höll också. Kanske lite för bra.
Jag kan inte säga att jag minns hela kvällen, men det jag minns var bra.
Träffade folk där som man kände och det var trevligt.
Dock blev den sista ölen för mycket.

Vad som hände under hemresan har jag ingen aning om
jag var totalt avslocknad. Men trots små missöden och annat
så löser sig det mesta när man är nykter igen. Ärligheten varar längst.

Nu sitter jag hemma och väntar på Fredrik. Vi ska nog åka på Maxi och köpa falukorv.
Var och tränade med Daniel på iksu innan. 70 längder i bassängen. Jag är nöjd.
Nu ska jag ringa och stressa på tönten lite.
Det här blev kanske det flummigaste jag skrivit i bloggen, men vadfan
amn har såna dagar också. Läs och njut.

Puss

The last godnight - Pictures of you
Jag ryser

Jag är hemma i Umeå igen. Men ända sedan jag kommit hem
har den där tunga känslan legat och tryckt på mitt bröst.
Gjort det jobbigt att andas och fått allt att kännas grått.
Jag har bråkat mycket med min pojkvän utan någon egentlig anledning.
Jag mår så dåligt när det blir sådär. Orden fastnar i halsen och när
man väl får ut något så blir det bara fel.
Att jag bara vill springa fram till honom och kyssa honom
eller bara försvinna in i hans famn, det spelar ingen roll när
det som istället kommer ur mig är ord lika hårda som slag.
Varför? Jag vet inte. Ibland känner jag inte igen mig själv.
Älskling förlåt. Jag hoppas du vet, trots alla stider vi haft,
att jag älskar dig och du är det bästa jag någonsin haft.
Mitt hjärta tillhör dig, lita på mig, jag älskar dig!