Little miss perfect

Jag orkar inte spela längre. Igår brast det.
På jobbet av alla ställen...
Men att ställas mot väggen av någon
utan att man själv tycker att man gjort fel,
det är kanske det värsta och obehagligaste jag vet.
En onödig kommentar, ja, kanske det.
Men var din anledning så mycket bättre?
Det hade inte behövt bli en grej av det över huvudtaget.
Jag orkar inte spela längre, så säg inte åt mig att jag inte behöver gråta,
för det behöver jag. Nu mer än någonsin.
Du vet inte vad som ligger bakom mina tårar, för att jag tiger.
Men jag är inte som du. Jag berättar inte allt. Jag är inte lika öppen.
Jag stängde igen mig själv för flera år sedan.
Jag behöver gråta, nu mer än någonsin.


Idag var en underbar dag! Red ut en sväng på min prinsessa och njöt av att
blicka ut över de snötäckta landskapen. Höra hur snön knastrar under hovarna,
hennes frustningar då och då, öronen som saxar fram och tillbaka när hon hör något som inte jag gör.
Traven var underbar, hon bara flöt fram och tog tygeln ganska fort. Jag älskar henne så otroligt mycket!
Hon får mig att glömma det mesta som är svårt. Hon är min frihet.

Kanske dags att hoppa in i dushen? sitter fortfarande med ridkläderna på. Shame on me!
Men idag mår jag bra, eller, i alla fall bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0