Nejnejnej!

Jag orkar inte vara stark längre, jag orkar verkligen inte.
Jag vill bryta ihop, skrika, gråta, slå sönder saker, slå sönder mig själv.
Men så fort jag öppnar munnen kommer inga ljud ut, knappt ens andetagen.
Jag är besegrad. Av vad? av mig själv? är det jag som gjort mig själv detta?
Svar: ja.

Jag lider just nu, men du skulle aldrig kunna förstå.
Jag måste ta tag i mig själv nu, ett knytnävsslag skulle sitta bra.
För somliga krävs det ett slag för att man ska vakna upp.
Du dog ifrån mig, du blev mitt slag, jag har vaknat upp ur min koma,
kanske lite för sent.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0