Leaina

Jag borde skärpa mig och rycka upp mig själv.
Igår satt jag och läste igenom en massa gammalt.
Daniel fick lyssna..."Du tänker ganska mycket va?..."
Ja, jag gör nog det. Fast jag inte alltid är medveten om det.
Jag är nog inte riktigt medveten om vad som rör sig i mitt huvud,
förräns jag flera år senare får läsa det svart på vitt, det jag skrev, det jag tänkte.
Verkligheten kan vara skrämmande ibland.

Jag har kommit långt. Jag kan somna ensam nu,
även om det tar tid, men jag kan. Jag är fortfarande rädd, men inte lika rädd.
Jag vet att han inte kan komma och ta mig, jag vet att jag är trygg nu.

Julia kom förbi mig igår. Åh underbara Julia! Hon får mig att må så bra.
Jag blir arg på mig själv för att jag inte kan få ut en enda tanke i skrift till henne.
Jag har så mycket i mitt huvud att det tar stopp, det stannar där
Men allt som finns där är gott, för det finns inget ont att säga om den människan!

Nej, om man skulle ta och cykla hem. Har nyss lämnat in mitt prov i rörlig bild
och nu har jag inga lektioner kvar. tredje året alltså, ett skämt!
Börjar jobba klockan ett. Sväng förbi och förgyll min dag, catarinas it is :)