Please rip my heart out and jump on it

Det är nästan lite patetsikt komiskt hur någon
som tidigare har sakt att han tycker om dig mer än någon annan,
kan få dig att må så dåligt på bara några sekunder.
Det var längesen nu, men vi har hållt kontakten och varit vänner.
Ändå så blir man inte ens inräknad i   planerna,
nej för ragg och potentiella brudar går före vännerna.
Kul att man känner sig uppskattad.
Och en sympati inbjudan? Nej tack.
Jag trodde inte det om dig.

Jag saknar Julia. Just nu är hon den enda jag litar på,
för jag vet, att hon aldrig skulle svika mig. Älskling kom hem!
Jag behöver dig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0