Är jag en jubelidiot?
Planerna för kvällen var en trevlig parmiddag hos Daniels brorsa Johan och hans flickvän Sanna. Jag och Sanna var tom ut igår och handlade till middag och diverse dryck. Det var sjukt mycket folk ute så vi tyckte det var lika bra att fara ut dagen innan, även om det skulle vara öppet idag också. När vi hade packat in allt i kylen och Sanna farit iväg för att jobba sitt nattpass så ringde min telefon. Det var min vän michael, som undrade om jag ville tjäna lite extra pengar. Han undrade om jag kunde tänka mig att hoppa in och sitta i inträdeskassan på Harrys på nyårsafton. Jag får väl säga att det var med blandade känslor jag tackade ja, jag blev såklart oerhört glad att han tänkte på mig för han vet hur mycket jag vill arbeta! Men det kändes väldigt tråkigt eftersom det blir det 3:e nyåret jag missar att fira med älsklingen och nu är vi ändå i samma stad...Väldigt tråkigt men jag kände att jag måste ta chansen att få in foten. Får dom se mig arbeta och gillar vad dom ser (vilket jag verkligen håller tummarna för!) så kanske man har en chans att få komma tillbaka :)
Även om det känns svinigt av mig så skulle det nog i längden vara ännu dummare att tacka nej första gången de ringer och ber mig hoppa in... Eller? Är jag bara världens största jubelidiot?
Till alla er andra får jag önska ett trevligt nyårsfirande. Vi ses på Harrys! ;)
