Leaina

När klockan ringer 04.30 är man inte sugen på att gå upp.
Värmen under täcket och en fantastisk sambo lockar mer.
Men jag går upp, borstar tänderna, lägger en lätt make up,
byter om och trampar iväg. När jag cyklar mot jobbet
och drar in den kyliga och lite fuktiga morgonluften i mina lungor
inser jag hur grått och öde det egentligen är på stan.
Någon enstaka människa skymtar förbi.
Är det här staden jag älskar som på dagarna vimlar av liv?
Jag känner inte igen den. 05.15 är ingenting sig likt.
När alla förberedelser är klara och musiken sätts igång
är det som om människorna också vaknar till.
Hotelfrukosten har öppnat, klockan är 06.30
och staden har vaknat till liv, igen.