Leaina

När man var mindre så ville man ha en "bästis" någon som var lite bättre än alla andra kompisarna. Någon som man kunde göra allt med och berätta allt för men ändå kunde lita på. Jag har haft många "bästisar" genom åren, men har tappat kontakten med alla pga olika anledningar. Men sen så hittade jag henne hon som blev min allra första riktiga bästis. Jag har insett nu att jag inte visste vad en bästis egentligen var förut, men nu vet jag. Den här kvinnan, min bästa vän & själsfrände är en fantastisk människa och det vill jag att du som läser ska veta. Även om du inte känner henne så kan du föreställa dig henne. Hon är den som alltid sätter ett leende på dina läppar, bara genom sin uppenbarelse. Hon lyssnar alltid om du behöver prata. Hon håller hemligheter. Hon ställer alltid upp utan att tveka, vad det än gäller och hon är alltid sig själv, i alla sammanhang, hon spelar aldrig. Hon är vacker och genomärlig och trots hennes skönhet så skryter hon inte med den eller försöker sätta sig på dig, nej, hon hjälper dig att känna dig vacker i dig själv - och hon lyckas, även om du har den sämsta dagen i ditt liv. Hon får dig att må bra helt enkelt. Sån är hon, min allra bästa vän - Julia Nilsson

En ask dyr choklad låg och väntade på min säng idag när jag kom hem
Den var till och med inslagen i presentpapper och med ett vitt sidenband runt.
Chokladasken ligger fortfarande på min säng, inslagen i det vinröda presentpappret
med det vita sidenbandet runt om sig. En fin gest, men den här gången krävs det lite mer
än en ask dyr choklad. Du kan inte köpa min förlåtelse och framför allt inte min tillit.

Någon jag älskar och värderar högst av allt skrev något väldigt fint om mig, till mig.

http://julesnilsson.blogg.se

Du värmer mitt hjärta.

Vattendropparna på de nakna kvistarna är kristallklara
 man kan höra duggregnet när de träffar taken och marken.
Dova, dämpade ljud som sakta försvinner.
allting är så stilla och fridfullt där ute, men inuti mig är allting kaos.
 Tystnad.

Han säger att du är hela hans värld, ingenting betyder något utan dig
och dom tidigare förhållandena var ingenting som det ni har nu han säger att han älskar dig.
Skulle göra allt för dig, vad som helst. Han skulle offra allt han ägde bara för att du skulle må bra,
 han ser på dig med beundran i blicken. Han älskar. Men när lögnen trär fram i ljuset, vad betyder då allt det där? Vad ska man tro och känna, vad ska man säga? Hur finner man styrkan att lita på den personen igen?
Personen man älskar av hela sitt hjärta och litar blint på, har ljugit för dig. Rakt upp i ansiktet.
Inte bara en gång, flera gånger. När allt man trott på slås i spillror och tvivel vill ta överhanden, vad gör man?
hjälp

I'm weak.

Du torkar mina tårar och smeker min kind
din sammetslena hud gör mig varm igen
Du vaggar mig i famnen och säger, det blir bra igen
Jag vill så gärna tro dig men jag tvekar och blundar igen
Gömmer mig för världen i din trygga famn,
låter mig svepas med av dina lugna andetag
din hjärtrytm blir till min hjärtrytm,
jag sträcker mig uppåt och viskar i ditt öra,
har jag sakt att jag älskar dig idag?

Jag har ont i halsen idag. Riktigt ont.
Gick upp och gjorde mig i ordning trots att jag hade alla odds emot mig.
Kokade en rykande kopp te, som skulle smaka vanilj, men som smakade russin (!?)
förkylningar kan verkligen manipulera både hjärna & smaklökar. En riktigt bitch.
Nu sitter jag i soffan under flera lager av kläder & halsudukar och myser framför datorn.
Jag vill inte bli sjuk nu, jag har varken tid eller råd med det...
*Tycker synd om mig själv*

Jules och jag var ute på krogen igår, helt oplanerat egentligen.
Det som stod på shemat var mysmiddag hemma hos Jules,
med lite mysdrickande av vin & jordgubbar medans vi satt hundvakt åt målli, sötnosen (Julias hund)
Men spontant är ändå det helt klart bästa kom vi fram till, oj vilken bra kväll det blev!
Vi träffade massa kända ansikten och en hel del okända, som vi glatt hejade på
Kvällen bjöd på mycket smått & gott och en hel del uppvisande av magrutor
från vissa håll. Jag blev även erbjuden 3 drinkar för en kyss, men tackade nej.
Så billig är jag väl inte? haha! oh no. Vi skakade rumpa ända tills stället stängde,
och gjorde därmed av med alla kalorier vi satt i oss innan vi gick ut ;)
Sweetness. Någon gång efter två så stod vi i kö på subway vid bågenhusen
Julia skulle beställe en "chickonbacon" som hon så fint kallade det,
den där sista ölen var kansk en för mycket jules? ;) Så jag fick sköta beställningarna
medans jullan snodde kvitton. Haha sjukt kul det där!
Riktigt bra kväll med en riktigt bra tjej!
Tack gud för Julia.
Over and out.

Jag orkar inte spela längre. Igår brast det.
På jobbet av alla ställen...
Men att ställas mot väggen av någon
utan att man själv tycker att man gjort fel,
det är kanske det värsta och obehagligaste jag vet.
En onödig kommentar, ja, kanske det.
Men var din anledning så mycket bättre?
Det hade inte behövt bli en grej av det över huvudtaget.
Jag orkar inte spela längre, så säg inte åt mig att jag inte behöver gråta,
för det behöver jag. Nu mer än någonsin.
Du vet inte vad som ligger bakom mina tårar, för att jag tiger.
Men jag är inte som du. Jag berättar inte allt. Jag är inte lika öppen.
Jag stängde igen mig själv för flera år sedan.
Jag behöver gråta, nu mer än någonsin.


Idag var en underbar dag! Red ut en sväng på min prinsessa och njöt av att
blicka ut över de snötäckta landskapen. Höra hur snön knastrar under hovarna,
hennes frustningar då och då, öronen som saxar fram och tillbaka när hon hör något som inte jag gör.
Traven var underbar, hon bara flöt fram och tog tygeln ganska fort. Jag älskar henne så otroligt mycket!
Hon får mig att glömma det mesta som är svårt. Hon är min frihet.

Kanske dags att hoppa in i dushen? sitter fortfarande med ridkläderna på. Shame on me!
Men idag mår jag bra, eller, i alla fall bättre.

Dagarna flyter förbi och jag hänger inte med
flyter bara med i strömmen och känner mig som ett tomt skal.
Igår höll jag på att bryta ihop, men bästa tjejerna på jobbet räddade mig, tack!
Jag känner mig kall och grå men jag vill inte känna så
Vardagen har ett strypgrepp kring min hals.
Ta mig härifårn...

Lägenheten luktar fräscht av citron.
Jag gick upp i tid och storstädade idag.
Dammsugade, torkade golven och plockade undan.
Hann också slänga iväg några sms till viktiga personer
som sms:at under natten utan att lyckas väcka mig.
Jag älskar doften av nyskurat golv,
men snart kommer en ännu bättre doft ta över,
doften av nybakat. mums!

Till dig:

Jag vet att det är jobbigt just nu, jag önskar jag kunde göra mer för dig
Jag kan bara ge dig allt jag har men det räcker inte till i en sån här situation.
Men kom ihåg att var du än är och vad du än gör, så är det aldrig försent
att tro eller att hoppas. Jag ber för dig om kvällarna, jag ber för dig när jag vaknar
och ibland mitt på dagen när jag får små tecken som påminner mig om dig.
Det kommer bli bra ska du se och tills det blir det så kommer jag finnas där för dig
ochs tötta och peppa dig så gott jag kan. Ge det bara lite tid, det kommer att rodna sig.
Det är iaf vad jag väljer att tro, gör det du med älskade. Ge honom bara lite tid.

Jag är trött på att smyga och tänka på allt man säger,
prata tyst och viska så hon inte hör.
Kan inte alla scharader bara få ett slut!?
Vissa dagar orkar man bara inte.

Gitarrspel. Jag flyter iväg med ackorden, de underbara tonerna.
Minnen flyter förbi med musiken som du spelar
kvicka fingrar, sträva strängar. Jag minns, allt och inget.

Du tror att jag har förlorat mig själv i datorns värld,
kanske tror du att jag sitter och nördar vid apberget.
Vilket jag nyss också gjorde, men där skriver jag inte längre.
Det är här jag skriver, här kan jag lätta mitt hjärta och sinne.
Få ut det jag egntligen vill ha sagt, men som inte kan sägas med ord.
Jag skriver istället, mina tankar, mina känslor

Det jag vill säga till dig egentligen är att du inte ska vara någon annan
börja inte spela spelet som så många andra redan gör.
Fortsätt med det du gör, det är det jag beundrar hos dig.
Du har inte fallit ned i gropen än. Och jag tror på dig

Jag är den där personen som aldrig kan bestämma mig för saker och ting.
Tex. Jag kan möblera ett helt rum men efter några dagar så känns det inte bra
och då möblerar jag om hela skiten igen, bara för att sedan komma på att det kanske
var bättre som det var innan. Nu är mitt projekt mitt högra öra. Mitt bultande, svullna, äckligt röda öra.
Jag håller på att töja ut det igen. För kanske femte gången? Som sakt, jag är hon som aldrig kan bestämma sig...
Förutom mitt pulserande öra så var dagens stora + ledighet från skolan, dock jobb istället, men det funkar
Förfrågan om jag vill medverka på barnlägret i Tavelsjö nästa år igen(!), ett mail om resan till Taizé
under påsklovet (jag är grymt peppad) och så det bästa av allt.
Skivan som ligger och väntar på mig när jag kommer hem. Since October. I'm in love.
Sitter och lyssnar på den nu, högsta volym. Grannarna får klaga hur mycket dom vill, jag älskar mitt liv idag.
Det har jag i alla fall bestämt. Idag älskar jag livet. Kanske inte i morgon, men idag.

How many times will I fall before I finally loose it all?
All I want is everything, and all I need is just you and nothing...

is anyone there?
can anyone feel my fear?
I'm shivering in the cold
its so dark around here
is anyone there?
please, answer me
I'm scared
is anyone there?

"Vilken fin peruk farmor!... Den ser ju väldigt naturlig ut"
"Ja visst blev den bra? nästan som min vanliga hårfärg"
"Mm den blev jättefin..."

Cancer.
Ordet som äter sig in i min hjärna och tär på min själ.
Morfar, farmor. Vem blir nästa offer?
Offer för det där fula, svarta, mörka som bara gör ont?
Jag är rädd att det ska bli jag ibland.

Daughtry

I'm staring out into the night,
Trying to hide the pain.
I'm going to the place where love
And feeling good don't ever cost a thing.
And the pain you feel's a different kind of pain.


I'm going home,
Back to the place where I belong,
And where your love has always been enough for me.
I'm not running from.
No, I think you got me all wrong.
I don't regret this life I chose for me.
But these places and these faces are getting old
So I'm going home.
Well I'm going home.

Lördag kväll, förfest hos Linn väst på stan
Den fortlöpte med blandade känslor från olika håll
men vi kom i alla fall fram till att vissa killar är riktiga svin.
Taxi in till staden, han den snälla killen som betalade, tack!

2 våningar. Jag var 20 den kvällen och julia var 21.
Underbart. "In i dimman" var kvällens motto
och det vill jag lova att vi höll också. Kanske lite för bra.
Jag kan inte säga att jag minns hela kvällen, men det jag minns var bra.
Träffade folk där som man kände och det var trevligt.
Dock blev den sista ölen för mycket.

Vad som hände under hemresan har jag ingen aning om
jag var totalt avslocknad. Men trots små missöden och annat
så löser sig det mesta när man är nykter igen. Ärligheten varar längst.

Nu sitter jag hemma och väntar på Fredrik. Vi ska nog åka på Maxi och köpa falukorv.
Var och tränade med Daniel på iksu innan. 70 längder i bassängen. Jag är nöjd.
Nu ska jag ringa och stressa på tönten lite.
Det här blev kanske det flummigaste jag skrivit i bloggen, men vadfan
amn har såna dagar också. Läs och njut.

Puss