Nej!
Jag vill inte titta, orkar inte känna.
Vardagen är som en förlamande smärta
Det där "ingenting" har blivit min vardag.
Samma sak. Aldrig någonting.
Jag vill inte se, orkar inte känna.
Vart tog meningen med mitt liv vägen?
Ibland vill jag smita ut genom bakdörren,
bara för att få se klar himmel och andas själv, igen.
Vardagen är som en förlamande smärta
Det där "ingenting" har blivit min vardag.
Samma sak. Aldrig någonting.
Jag vill inte se, orkar inte känna.
Vart tog meningen med mitt liv vägen?
Ibland vill jag smita ut genom bakdörren,
bara för att få se klar himmel och andas själv, igen.
